Föräldrar sökes
Nu tänker jag klaga lite grann, bara för att jag aldrig brukar göra det (åtminstone i bloggen).
För det första så undrar jag varför det springer barn in och ut från vårat hus?!
Det här är tredje gången vi får oväntat (ej välkomnat) besök av små barn som frågar massor med konstiga saker och som man dessutom inte förstår vad dem säger.
Första gången satt jag och Nicklas i soffan och kollade TV när jag plötsligt hör barnprat från tvättstugan. Då hade dessa vildingar bara gått in i tvättstugan och in genom dörren som leder till köket. Frågade vad dem ville men förstod inte ett dugg vad dem sa, sedan sprang dem iväg igen.
Och så nyss. Då plingar dem på dörren, rycker 10000 gånger i handtaget (hunden skäller så jag trodde jag skulle få en hjärtinfarkt) och där står dem igen. Tredje gången sitter jag på altan och leker med hunden när vildingarna kommer springandes rakt mot våran hund som förövrigt inte bör vistas kring småbarn eftersom hon inte gillar dem. Då small det för Sundström! Skällde ut barnen och sa till dem att dem inte får vara här och definitivt inte hoppa på våran hund sådär. Och så sprang dem igen. Kommer dem tillbaka så hämtar jag "elracketet" som man använder för att döda insekter med (ger stötar). Verkar jag barnglad? Nej.
Och sen så undrar jag vars i helvete föräldrarna håller hus? Ser jag dem ska dem få en ordentlig utskällning. Jag hade skämts om det hade varit mina barn. Barnuppfostran finns det ju faktiskt något som heter, likaså ansvar och uppsyn.
Finish.
För det första så undrar jag varför det springer barn in och ut från vårat hus?!
Det här är tredje gången vi får oväntat (ej välkomnat) besök av små barn som frågar massor med konstiga saker och som man dessutom inte förstår vad dem säger.
Första gången satt jag och Nicklas i soffan och kollade TV när jag plötsligt hör barnprat från tvättstugan. Då hade dessa vildingar bara gått in i tvättstugan och in genom dörren som leder till köket. Frågade vad dem ville men förstod inte ett dugg vad dem sa, sedan sprang dem iväg igen.
Och så nyss. Då plingar dem på dörren, rycker 10000 gånger i handtaget (hunden skäller så jag trodde jag skulle få en hjärtinfarkt) och där står dem igen. Tredje gången sitter jag på altan och leker med hunden när vildingarna kommer springandes rakt mot våran hund som förövrigt inte bör vistas kring småbarn eftersom hon inte gillar dem. Då small det för Sundström! Skällde ut barnen och sa till dem att dem inte får vara här och definitivt inte hoppa på våran hund sådär. Och så sprang dem igen. Kommer dem tillbaka så hämtar jag "elracketet" som man använder för att döda insekter med (ger stötar). Verkar jag barnglad? Nej.
Och sen så undrar jag vars i helvete föräldrarna håller hus? Ser jag dem ska dem få en ordentlig utskällning. Jag hade skämts om det hade varit mina barn. Barnuppfostran finns det ju faktiskt något som heter, likaså ansvar och uppsyn.
Finish.
Kommentarer
Postat av: Lena
åh, så irriterande! Haha ett sånt där "elracket" köpte jag å robin i helgen ;D men jag håller med dig, barn är jobbiga ibland.
Trackback
